Opplevelsestur til La Isleta, Las Palmas 9.12.21

Torsdag 9 desember dro 25 forventningsfulle klubb-medlemmer til Las Palmas. Vi skulle på opplevelses og vandringstur på La Isleta. Turen ble arrangert i samarbeid med Skandinaviske klubben og med lokalkjente Karin Bertilson som guide. Mette var turleder.

Vi var nå vant til pandemi og godt drillet i avstand og munnbind. Det er selvsagt litt slitsomt med alle smittevern-tiltak. Men det er bare å ta det med godt humør.

Vi skulle til området der arbeiderne ved havnen Puerto de La Luz tradisjonelt holder til. Her bygde spanjerne et fort for 500 år siden. Fortet er til dels restaurert og kunstneren Martin Chirino har laget fortet om til et kunstmuseum. Vi fikk se en av skulpturene hans allerede på veien inn til Las Palmas. Lady Harimaguada ligger ved Avenida Maritima, er laget i stål og forestiller en sittende kvinne med vinden som får håret hennes til å flagre. Harimaguas levde en type klosterliv på øya før den spanske erobringen på 1400-tallet. De var en slags prestinner og underviste unge kvinner. Las Harimaguadas var bleke i huden for de var bare sjelden utenfor huset, og de hadde klær av lyst skinn.

Bussen parkerte ved akvariet, Poema del Mar. Vi spaserte over den elegant svingende gangbrua Atlantico til markedet i Mercado del Puerto. Fargerikt og spennende, vel verdt et besøk. Karin fortalte historien om området. La Isleta er et relativt nytt bo-område sammenlignet med gamlebyen Vegueta og Triana. Den opprinnelige havnen lå også nærmere Vegueta. Det var særlig engelske sjøfolk som var interesserte i å bygge opp en ny, større og tryggere havn i Puerto de la Luz på 1800-tallet. Havnen er i dag en av Spanias største, og er et knutepunkt for bl.a. Røde Kors og andre nødhjelpsorganisasjoner.

Havneområdet ble nesten utilgjengelig for folk etter at Avenida maritima ble anlagt. Man prøver nå å gjenåpne tilgangen, bl.a. med den flotte gangbroen.

Wikipedia skriver følgende om Las Palmas og havnen:
«Byen ble grunnlagt etter at spanjolene hadde beseiret urbefolkningen, guanchene i 1487. Byen brant i 1599. På 1600-tallet hadde byen en sterk økonomisk utvikling, særlig basert på eksport av sukkerrør til Europa og Amerika. Velstanden førte også til at byen helt inn på 1700-tallet var svært utsatt for angrep fra sjørøvere.

Byen fikk etter hvert stor betydning som viktig sjøfartsby. Havnen er god, den har vært og er et viktig støttepunkt for mange foran krysningen av Atlanterhavet.

I 1927 fikk byen status som provinshovedstad. Siden 1960-tallet har turismen gjort seg stadig mer gjeldende som vekstnæring. Fortsatt er også sjøfarten en betydelig næring her»

Havnearbeiderne på La Isleta var gjerne sosialister og de fleste var fagorganiserte tidlig på 1900-tallet. Da Franco tok makten i 1936, ble fagorganisasjoner hardt slått ned på. Plaza del Pueblo ble omdøpt til Plaza de Espana. Alle referanser til urbefolkningen ble forbudt. Mange fagorganiserte ble drept eller satt i konsentrasjonsleir. La Isletas arbeiderstrøk var preget av fattigdom under Franco-tiden og helt fram til vår tid. Man kan fremdeles se noen to-etasjers bygninger fra perioden, med flatt tak og gress, der folk holdt en geit eller to og noen høner for å holde sulten unna.

I dag er Plaza del Pueblo igjen Folkets plass på La Isleta. Stedet er kjent for
teaterverksteder og solidaritetssamlinger. Gjennom året blir Plaza del Pueblo sentrum i nabolaget med feiring av en rekke arrangementer og aktiviteter som samler innbyggerne i området.

Fra kunstner- og arbeiderkvarter fortsatte vi til Castillo de la Luz som ligger i en flott rosehage, hvor vi fikk en kaffetår før vi inntok borgen. Festningen ble bygget på 1500 og 1600-tallet, og var et vern mot sjørøvere og mot engelske og nederlandske marine-styrker som fant det lettere å angripe Spania her på øyene enn på fastlandet. Store religionskriger, som 30-årskrigen, fant sted i Europa i denne perioden. Festningen er godt vedlikeholdt. Innvendig er det et kunstmuseum, med kunsten til Martin Chirino.

Fra Castillo de La Luz gikk vi til Playa de Canteras. Nydelig lunsj ble servert på Family Restaurante Canteras Playa hvor det var akkurat nok plass til 25-30 personer.

Vi avsluttet dagen i Las Palmas med besøk til det årlige strandskulpturområdet Belen de arena de las Canteras. 10 kunstnere fra forskjellige land er ansvarlige. Det er utrolig hva disse sand-kunstnerne kan få til med sand, vann og litt lim. Tema for sandskulpturene i år var solidaritet med menneskene på La Palma som har mistet så mye til vulkanen.

Karin Bertilsson

Karin holdt følgende foredrag om denne kunstneren:

Martín Chirino ( 1925 -2019 )

”Jag upplever min stiftelse som en levande organism som ska sprida konst och kultur, som en plats för debatt och eftertanke. I konsten finns ett sökande efter frihet som får alla diktatorers tunga ben att darra.”

I samband med skulptörens 90-årsdag var det en högtidlig invigning av Martín Chirinos stiftelse i den gamla försvarsborgen, Castillo de La Luz i Las Palmas.

Där kan man numera se många av hans skulpturer.

Arte y pensamiento, ( Konst och Tanke) kallar skulptören själv stiftelsen som han har grundat för att vårda och visa upp hans konstverk.

Den här permanente utställningen visar 25 verk i olika material och stilar, alla utvalda av konstnären själv.

För Martín Chirino är det en glädje att hans verk visas upp nära skeppsvarvet där han som ung upptäckte sin fascination av järn och nära platserna där han lekte som barn.

På Las Canterasstranden studerade han sandens spiralrörelse i vinden. Spiralformen återkommer ständigt i hans verk och den finns med i urinnevånarnas konst vilken också har påverkat honom.

Martín Chirino föddes 1925 i Las Palmas. Han var näst yngst i en syskonskara på tolv. Fadern var chef för Comp. Blandy Brothers i hamnen och där kom Martin Chirino tidigt i kontakt med järn.

Fadern var också skeppsmäklare och Martin Chirino gjorde flera resor till Afrika för att hjälpa fadern. Där blev han intresserad av afrikansk konst.

1948 reste han till Madrid för att studera Engelsk filologi, men det blev istället konststudier vid Escuela de Bellas Artes de San Fernando. Efter 4 år gick han ut som utbildad konstnär och lärare i konst.

Han gick kurser på School of Fine Arts i London och blev där inspirerad av skulptörer som Henry Moore och Barbara Hepworth.

Efter en kort tid i Las Palmas flyttade han till fastlandet 1955. Där försörjade han sig periodvis som lärare i engelska och teckning.

Ibland skodde han hästar för att i gengäld få använda en smidesverkstad där han kunde arbeta med sina skulpturer.

1957 var han med och skapade gruppen El Paso, ett kollektiv av konstnärer som ville hitta nya vägar inom konsten efter den långa paus som inbördeskriget innebar.

Martín Chirino skrev tillsammans med många andra konstnärer El Manifiesto de Hierro 1976, ett upprop till myndigheterna där de hävdade den historiska rätten att visa en kanarisk identitet och en äkta kanarisk kultur.

Martín Chirino har provat att arbeta med material som trä, sten och bly men återvänder alltid till järnet, oftast smidesjärn.

Utanför Spanien har hans verk visats i New York, Washington, Toronto, Rom, Sao Paulo, Duisburg och Köpenhamn m.fl. platser.

Under åren 1989-2002 var han direktör för CAAM (Centro Atlantico de Arte Moderno) som han också var med och grundade i Las Palmas. Han är Miembro honorario, (Hedersmedlem) i Real Academia de Bellas Artes de San Fernando,

Källa: www.martinchirino.com